Känsligt inlägg

Hejsan allihopa, Drar en tillbaka blick för er läsare. Det kommer bli blandade känslor men jag vill bevisa för er där ute att no mather what, NEVER GIVE UP!
Oavsett vad det gäller och inom vilket område. Tro på er själva, ni är det bästa ni har! Ingen ska ta eran dröm ifrån er själva och ingen ska trycka ner er bara för att de personerna är så svaga att de måste trycka ner någon annan för att känna en ledar roll själva. Skit i dom och koncentrera er på bra vänner, familjen och det ni tycker om. Det gjorde jag och jag mår så bra utav det. Med mycket vilja, envishet och att kunna falla ner och bryta ihop för att sedan kunna bita i det sura äpplet och komma tillbaka så går allting! Det tar bara olika lång tid. :)

1:a gymnasiet till studenten
NP1H
Jag började på Forslunda Gymnasiumet 2010, barnslig och oansvarig liten ungdom. Hängde ofta på stan och hamnade med fel gäng och fel pojkvän men det kändes perfekt då eftersom jag inte såg att det var fel. Det vart många rektor möten hit och dit men även mentors möten med Ulf (vår mentor) som jag inte är stolt över idag. Fick 2 vänner i skolan som jag kom lite närmare och var med även utanför skolan, Natali och Emelie A. Vi var ofta galna och busiga på rasterna och stod det inte blomkrukor i vägen när lärarna skulle öppna dörrar så hade vi satt häftstift på stolar eller så var det tejpat på någon kran.
 Min klass var helt fantastisk i 1:an och jag kunde vara den där roliga Jennifer som verkligen var sig själv och trivdes med det jag gjorde. Däremot var jag inte riktigt mogen för att ta eget ansvar och förstå då jag gjort fel osv istället, men jag trivdes iaf grymt och klassen hade så bra hållning UTAN dåliga grupperingar.

Minns hur arg lärarna var på mig i 1:an, det var inte en enda dag utan att jag var tvungen att gå och samtala med rektorn, min mentor eller andra lärare. Förstå själv hur arg man skulle bli som lärare om en elev som man såg hade kapaciteten för bra betyg men bara slösa bort den på ingenting? Trots att jag valde stan före skolan för att jag var så lat hade jag ändå flera godkända betyg. Hur hade det då sätt ut ifall jag verkligen kämpat? Jag hade kunnat haft MVG i alla ämnen säkert.

Ni har fömodligen glömt hur jag såg ut i 1:an.... jag själv har förträngt det!!!

Fixade dock mörktbrunt hår precis innan avslutningen.

NP2H
Jag började 2:an med enorma sega steg.. kändes som att skolan aldrig skulle ta slut.Var bra i början men blev bara sämre och sämre ju mer slutet vi närmade oss.  Kändes som att jag var född till att plugga och inte ha roligt och göra någonting annat. Hann ibland aldrig med mina fina hästar vissa dagar då jag prioriterade som ett arsel. Fortsatte att vara borta bitvis och det blev bara värre och värre. Började öppna mig för en viss människa för att må bättre men hände mer saker som gjorde det jobbigt. Klassen blev bara värre och värre, varför hänger jag inte ut på bloggen. K kände mig iaf väldigt utanför och folk kunde vara riktigt taskig och ringa och skrika i telefonen till mig oftast för att dom var avensjuka på att jag hade hästar och tävlar. Ändå bjöd jag hem dessa personer till att pröva rida när jag var vänner med dom? Men nej, att sura och vara avensjuk och säga saker till andra som inte var sanna var tydligen mycket roligare.
2:an var tillslut över och jag hade försökt kämpa med skolan ofta väldigt många kvällar i veckan och mycket tårar och svett blev det. Betygen gav resultat till slut men hade mycket kvar att kämpa till för att gå ut skolan med ett samlat betygsdokument. Att sluta 2:an med flera flera rester gjorde att stressen ökade och jag kunde inte slappna av en enda dag på sommarlovet. Jag var inte nöjd med mig själv och bröt ofta ihop.

NP3H - STUDENTEN
I början av 3:an skärpte jag mig rejält och fick en kontakt med lärarna som var makalöst bra. Speciellt Katja och Ulf, bad många om ursäkt för hur jag hade betett mig de tidigare åren och till min största förvåning var många utav lärarna bra lärare.. Jag som tyckt dom varit så dåliga, men då hade jag fokuserat och prioriterat helt andra saker än skolan och dessutom varit en dålig person själv.

Jag hade ångest för att gå till klassen varje dag, ena dagen var precis som alla andra dagar lik. Vissa dagar var det okej andra var hemsk. Vissa dagar åkte jag dit på morgonen och sedan orkade jag inte vara där mer utan tog någon buss där jag kunde sitta och grina ut och åkte hem och städade huset, red eller la mig och sov. Kände mig så fruktansvärt utanför mesta dels och att bjuda fel folk till min födelsedag vart totalt sämst.. Ingen kom. Själv med min familj åt jag istället den stora middagen och all mat vi köpt in på 6 pers.. Bröt ihop gjorde jag och arg blev jag samtidigt.
Men det var inga riktiga vänner och det har jag alltid i baktanken idag. 18 fyller man väl för i helvete bara en gång i livet? 
Stort tack måste jag säga till Maria Johansson som följde mig till krogen även fast hon inte mådde bra. Du är bäst min fina Maria och det vet du.

Jag hade en fantastisk mentor som tillslut blev som min extra pappa. Det är med tårar fulla ögonen jag skriver detta..... 
Dagar jag mådde som sämst fick han mig att ändå komma till skolan via psykologiska samtal, melj, sms, han gjorde allt för att försöka få mig på andra tankar. Han bjöd mig på frukost ibland då jag missat att käka frukost och kom grinandes till skolan. Ulf har skjutsat och hämtat mig från olika ställen, han har skällt ut mig, han har tröstat mig, han fick mig på benen så måånga gånger och jag ringer Ulf än idag ibland då och då för att höra hur han mår och för att tacka honom än en gång så fantastiskt mycket och be om ursäkt för hur jag var i början utav Forslunda.

Det gäller fler än mig som Ulf har hjälpt och kommit nära i våran klass. Det är en fantastisk lärare som har många bra egenskaper och personligheten jag aldrig sett hos en annan lärare. Har aldrig kommit lärare särskilt nära men Ulf blev annorlunda för mig.

Känslan av att jag hade Ulf som min extra pappa som alltid frågade hur jag mådde och som var omkring mig varje dag, känslan att veta att det kommer fika och lunch vid en viss tid när det var tomt i magen. Det går inte att beskriva hur känslan känns nu. Visst jag är fri som en fågel men det innebär ett jädra ansvar och mycket slit och det går inte att vara sjuk hit och dit och man måste hålla tider jämt inte bara nån gång.

Det sista veckorna bodde jag i stort sätt på Forslunda hos Gunne och Britt-Marie, speciallärarna. Det första lärarna såg på morgonen var mig och det sista de sa hejdå till var mig. Jag hade mer än 6-7 IG de sista 3 veckorna och det var STORA arbeten som skulle varit inne för ett antal veckor sedan.

Studenten dagen kom närmare och närmare, Ulf fanns bara mer och mer där för mig och var på mig hela tiden om att saker och ting måste bli klara och att jag skulle försöka vara i skolan. Sista veckan, inför studenten gjorde det 3 sista arbeten klart. Måste tacka min Mamma som varit på mig även om jag tyckte det varit fruktansvärt jobbigt då. 

Måste tacka underbara Sofia Mänty och oslagbara Maria Johansson som hjälpt mig så mycket.
Finns även fler tjejer som jag är glad att jag lärde känna lite mer så som Hanna Andertun, Frida Olovsson, Frida Sandström, Ida Johansson mm. Tack än en gång.

jaaaniiiii, gör inte lika misstag som mig. Välj rätt gäng från början. För det går inte att komma ifrån att man ofta blir som de man umgås med. Man förändras utan att man själv märker det.

Festen och sista engagemanget tillsammans med alla Studenter!! Så roligt och oförglömligt..

Dagen D var till slut kommen och Studenten var igång, betygen hade gett resultat på 2 MVG, 12 VG och resten g. Tror ni jag är stolt över hur jag kämpade eller? ;) Jag är bäst.

STUDENTEN 2013 NP3H

Världens bästa Sofia Mänty!

Outfiten som jag hade på krogen på Studentskivan 2013

Wonderful song som får mig att tänka på alla dessa år. Denna spelades mycket under sista kvällen då vi hade fest med alla studenter. Då man faktiskt fick kontakt med vissa man aldrig snackat med under 3 år. Fantastiskt roligt var det!
Bastille – Pompeii

TackåHej för mig, KramkramJW