Från dåtid till nutid!

Hej. Ridit Cupido en sväng gick galant. Nu när hullet är bra börjar man känna att muskler och mer rutin börjar falla på plats. Men piggheten finns det bara mer och mer utav haha. undrbart!

I helgen blir det av att jag åker till Sundsvall med familjen på LR smink utbildning, middag ute och ska även svänga förbi Hööks så har gjort en handlings lista till behövliga saker. 
-       -       -
Nu ska jag dela med mig utav fina minnen jag har. Jag har haft en del ponnyer igenom min tid och varenda ponny har varit värd massor, lärt mig mycket igenom åren och haft bra och dåliga tider som vilken ryttare som helst. Tyvärr är jag väldigt trött och behöver sömnen så vi kör en snabb genomgång.

Balans och hästintresse fick jag blad annat utav denna ponny. Min allra första egna ponny som var med mig överallt. T.ex  i sandlådan. Ebbe som han kallades fick jag när jag var kring 4 år gammal. Innan det red jag framför sadeln med mamma sen jag föddes.  Jag red runt på Ebrell i Bullmark där jag föddes. Han följde med när mamma flyttade till strand och sen red jag oftast han barbacka då sadel inte var någonting jag visste så mycket om och helt enkelt red hellre utan. Träns och hjälm var det viktigaste. När jag växte och blev för lång till slut så gick jag över på C-ponny. Som ni kanske kan förstå har jag aldrig fått uppleva B-ponny tiden i tävlingsvärlden eftersom jag började på c-ponny direkt.

Nästa ponny som jag hade rätt länge var Rakie som köptes in från Nordmalings Ridskola. Alla sa "Raaaaaaaki" på tävlingar vilket är en sprit sort haha. Det uttalas alltså Rákiiiie, svårt att förklara men what ever. Rakie tävlade jag länge, i både dressyr och hoppning. Många vägringar blev det men även lite rosetter i LD LC och vann mycket i dressyr som ni ser på bilden till vänster. Hoppade honom enstaka hinder upp till 125cm. Rakie såldes när jag ville utvecklas mer och blev överviktig hos den nya ägaren och fick fång och senare tyvärr något fel i ryggen och dog.

Myten och Legenden som blev nästa hästköpt från Näset i Övik är det bästa häst köp vi har gjort.
Amazing Grace, den kallade Mazing var helt otrolig. Det går knappt att hitta ord till denna fantastiska speciella talang fulla ponny för de som inte träffat henne. Hon ställde upp för mig och var en duktig läromästare som innan tävlat massvis med MSV, SM och mycket annat.
Vi fick massvis med placeringar, "Bästa Ekipage" och blev kvalade ner till Mountain Horse Cupen men vi avstog ett antal gånger p.g.a hennes ålder + att på tävlingsplatser drack aldrig Mazing. Hon drack bara hemma vilket gjorde att vi aldrig kunde åka särskillt långt till en tävlingsplats.

Hon var gammal redan när vi köpte henne kring 19 år och hon blev 25 år gammal. Vi tävlade upp till LA och tränade MSV. Jag vet inte hur jag mer ska beskriva henne, det gör riktigt ont att skriva om henne då jag var med henne alldeles ensam ute på åkern då hon föll ihop under en ridtur. Var tvungen att ta kort då hon låg där i gräset som minne. Min fina Mazing är så saknad... R.I.P

Nästa hästköp blev utav tränaren Tomas Hammar. Den otroligt spänstiga ponny Animo M som jag fick ytterligare kunskaper utav. Han var mer en unga fräsch tävlingshäst jämnfört med det andra. Hade tyvärr sån jäkla otur att Animo fixade en hovbensfraktur i hagen och gjorde att han var tvungen att stå boxvila vääääldigt länge. Vi tränade MSV nivå på hoppträningarna men fick helt börja om. När jag väl skulle börja om hade jag växt ur denna fantastiska ponny tyvärr! Så hann inte tävla honom så mycket men vi fick ändå ihop väldigt fina felfria rundor och placeringar upp till LB. :) Tävlade också lite dressyr med reslutat upp till LB. En mycket rolig ponny var det här som sedan såldes till en liten tjej i finland vid namn Kaisa.

Ridgehill Dudley, Den första riktiga ponnyn jag själv skulle få lära ut lite till . samtidigt som jag själv skulle få ännu mer kunskap då han bara var grundutbildad. Dudde var en svår obalanserad liten c-ponny men väldigt trevlig och positiv. Roligt att rida och ha att göra med. Tävlade små klasser då hans sjävförtroende inte var det bästa. Kring LC-LB. Han blev en projekt att jobba med tills jag växte ur honom och han såldes vidare. Vi har haft Dudde hemma hos oss flera gånger då vi köpte tillbax honom några år senare osv.

Ascalischa som var en ung fullblods D-ponny med mycket motor. Helt klart stallets mysigaste och lugnaste i stallet! Hon var dock verkligen svår att rida, tog nästan 1 år att hitta knapparna och lära känna henne och kunna rida henne. Hon var svår och många tänkte säkert "men sälj henne...". Men jag ville lära mig istället för att bara köpa fler rutinerade och plocka placeringar. Det var precis det jag gjorde, jag lärde mig otroligt mycket utav denna ponny. Jag som alltid behövt rida en seg ponny som knappt går framåt fick denna med egen motor och någonting nytt att lära mig handskas med och tänka om och tänka rätt. Tog massvis med Dressyr lektioner innan jag ens kunde började hoppa henne. Det var nyttigt för mig och det slutade med att vi debuterade många LA med hyfsade reslutat och blev 2:a i Distrikt Mästerskapen (DM:et) på SURF 2009/2010? Kommer inte ihåg exakt när.

Denna ponny, Apple Hurricane, ångrade jag aldrig någonsin att vi köpte. Ena seg ponnyn efter den andra sedan dök Lissan upp med världens tävlings motor och därefter denna "Hurran" som hon kallades. Hon var precis mitt emellan, red man inte ordentligt och väckte henne var hon otroligt seg och gick knappt framåt. Var man bestämd och satte henne på plats, tränade ofta så hon orkade var hon riktigt pigg och hon tyckte om att rida ut i naturen ofta.

Hon är ett envist sto, man måste gulla med henne och samtidigt vara bestämd. En för aktiv ryttare som driver för mycket och då stannar hon och totalt vägrar gå framåt. "Jag kan själv" säger hon då.
Har verkligen haft roligt med Hurran och var på LA nivå och jag planerade att någon månad framåt skulle vi debutera MSV på tävling och det gick så bra...
Då vi tyvärr kraschade inne på banan på Umeå Ryttarförening på en hopptävling. Jag blev rädd och började om från grunden. Jobbade upp i nästan ett helt år och var sedan på topp igen efter många om och men. Tävlade någon LA igen och kraschar då på framhoppningen och går omkull reält och får Hurran över mig. Vilket resluterar i att jag fick axeln ur led. Jag blev ordentligt rädd och den rädslan försvann aldrig riktigt med Hurran. Hon är alldeles för tacksam och hoppar i alla lägen och efter första olyckan ville jag trycka av henne oftare och oftare. Det fungerar inte i längden, det gäller att se och känna avståndet.
Hurran såldes iaf vidare då jag tävlade storhästen och Hurran om vartannat och jag ville helt går över på storhäst. Hon for till Skellefteå och jag har än idag väldigt bra kontakt med den underbara Sandra Ledin.
Att min axel for ur led är nog en stor anledning varför det har varit ett tävlings uppehåll för min del.

Ursinia, den rutinerade första storhästen som jag har haft väldigt roligt med. Hopade upp till 115, mesta dels 1m och 110 och bara skapade rutin i 1½ år innan Ulla pensionerades. När Ulla köptes var hon 19år gammal. Idag är Ulla 22 år gammal och hon är nu pensionerad och står på lösdrift och är bara häst just nu. Många roliga och dessutom lyckade tävlingar med Ulla, SVT intervju, hoppat Derby mm. Ulla fick mig att uppleva mycket och det var helt klart en mycket rolig karriär. :)

Jag har idag 1 unghäst på 3 år som heter Tornado som är undan Ulla och efter den berömda Hiphop. Sedan står även en grundutbildad 6 åring på gården som tävlat 110 i Belgien. "Cupido" som han heter är efter Indoctro och Nimmerdor. På bilden är det Cupido till vänster och Tornado till höger. Dom är extremt lika jag vet!

 Rider och tävlar en häst just nu som står hemma i stallet som heter Nexus. En dressyr häst med hopptalang. Det var nog det.. Nu är mina händer alldeles trötta, ni får gärna ställa mig massor med frågor om det är någon som vill utreda något frågetecken. Tack för alla som skickar inspirerade mail. KramkramJW